LIMERICKAR
Bakom denna bok döljer sig en man, som hade vanan att aldrig nedlåta sig till att skriva limerickar. Dock ändrade han sig till sist, efter vänners ihärdiga påtryckningar, och åstadkom faktiskt
100 OCH EN NYA LIMERICKAR
(E Ternella Böcker 2005)
Fortfarande ogillar jag egnas och andras limerickar men är nöjd över att med denna samling slutgiltigt ha bevisat genrens hopplöst vulgära natur.
Du, som ändå vågar hänge dig åt dessa tvivelaktiga alster, gör det på egen risk! Här finns saker, som får din kropp att rodna ända in på det kalkvita skelettet. Här finns ting, som avkläder den mänskliga dårskapen dess skyddande vanedräkt och som får din själ att skälva av upprördhet och befrielse.
Då du till sist, utmattad och trött på allt vad limerickar heter, tänker slänga boken på elden, hejda dig en stund! Tag del av rimmarens (dvs min) uppmaning i Epilogen! Där ger jag en snabblektion i hur du, i stället för att skriva fåniga limerickar, på ett enkelt sätt kan åstadkomma betydligt noblare haiku-dikter. Dessutom får du i Efterordets sista stycke ännu ett tips om en uppbyggligare syssla än det fördärvliga limerickandet.
Jaså, du tycker att föregående stycke innehåller okvädna visor. Låt mig då göra dem kvädna! Därför citerar jag först Epilogens och sedan Efterordets avslutning.
Epilog-citat:
Lova mig nu, kära läsare, att ni aldrig mera läser några limerickar, än mindre skriver dem! Läs och skriv i stället t ex haiku! Det anses mångfalt noblare. Hur gör man? Jo, man skriver bara en dikt hur som helst. Sedan gör man om den till en haiku, eller transformerar den, om man tycker det låter bättre. Se här nedan ett exempel! där jag citerar egna dikten SKÖNHETEN och GÅTAN, som finns att läsa på sidan 258 i min historiska (mm, mm) roman SPRINGKORNSAGAN - I DRÖMVIT GLÖMSKAS SKIMMER (E Ternella Böcker 1999).
SKÖNHETEN och GÅTAN
Månstrimman i sjön
som livet
Lätt fångar ditt öga
skönheten
Men gåtan ogripbar
som silverblänket
Blott vatten i dina
kupade händer
Och transformerad till haiku:
SKÖNHETEN och GÅTAN
Månstrimman i sjön
likt liv, skönheten däri
ditt öga fångar
Gåtan ogripbar
som silverblänket, vatten
i dina händer
(slut Epilog-citat)
Efterord-citat:
Den hundrade limericken, som jag skrev, är den sista i samlingen DIKTARÖDEN OCH ANDRA KONSTNÄRSÖDEN, nämligen den om FERMATS STORA SATS och WILES BEDRIFT. Den syftar förstås på den franske 1600-tals matematikerns s k förmodan (Se NE Band 6 sid 189), ett talteoretiskt problem, som han påstod sig ha en icke nedskriven lösning till. Lösningen av denna Fermats stora sats har, alltsedan 1600-talet, gäckat talrika matematikers stora ansträngningar. Först 1994 lyckades Andrew Wiles (Se NE Suppl I sid 549) med bedriften att lösa detta stora matematiska problem. Redan som pojke hade han bestämt sig därför. För att lyckas blev han tvungen att mer eller mindre isolera sig från omvärlden under flera år, då han koncentrerat arbetade sig fram till en invändningsfri lösning. (Se Simon Singh, Fermats Gåta).
Nu vill jag uppställa, vad jag kallar, LIMERICKS STORA SATS, som en utmaning eller slutgiltig avskräckning för dem av mina läsare, som framhärdar i limerickandet. Denna sats går ut på att i limerickens form på ett heltäckande och kristallklart sätt formulera den sanning, som Wiles i matematiskt språk har bevisat. Min blygsamhet borde förbjuda mig att framhålla, att det finns den så kallade LINDBERGS FÖRMODAN, som säger, att en sådan limerick är för djävligt omöjlig att i ord skriva, om jag så säger.
I stället för att ni nu isolerar er i 3,5 år, (den tid problemet ovan tog för Wiles och) den tid det tog mig att skriva min historiska, idé-, spännings-, och kärleksroman (mm) SPRINGKORNSAGAN - I Drömvit Glömskas Skimmer (E Ternella Böcker 1999), vill jag rekommendera er att läsa just denna bok, omfångsrik som tre normaltjocka romaner. Ni sparar på det mycket tid, byter fåfäng möda mot en spännande, fängslande och tankeväckande läsning: Rolig, tragisk, burlesk, fantastisk (enligt recensenter).
(slut Efterord-citat)
Efter mitt ofog att skriva 100 och en nya limerickar, har jag en gång för alla gjort upp räkningen med den tarvliga sysslan att sno ihop banala limerickar, med ett litet undantag. År 2007 fick jag ett återfall. Tillsammans med min fru Birgitta och hennes båda systrar tillbringade vi en aprilvecka i Side på Turkiets sydkust, en härlig liten badort och historiskt mycket intressant plats. Bland ruiner från romartiden fann vi stadens apotek på den trånga och myllrande huvudgatan. Det gröna neonkorset blinkade rytmiskt utan uppehåll. Damerna var fullt upptagna av att granska utbudet i stånd och småbutiker. Själv kände jag mig, efter många års kemistudier och läkemedelsforskning, manad att kasta ett öga i det lilla apotekets stora skyltfönster. Som om inga andra åkommor eller sjukdomar i världen behövde några medikamenter, fanns det i skylten endast ett preparat. I gengäld var dess askar och tuber staplade i små pyramider och utbredda i solfjäderform i sådan mängd, att åtminstone hälften av folket som passerade måste inse att de oundgängligen behövde detta medel. Det var så häpnadsväckande patetiskt, att jag på platsen kvad:
BÄTTRE KASTLÖS ÄN STÅNDLÖS
eller
DEN SOM ÄR UTAN STÅND FÅR STÅ SIN KAST
eller
DEN SOM ÄR SATT I STÅND ÄR INTE KASTFRI
eller etc
Sade utmärglad guru i Agra,
då han valts till en filmroll bland magra:
Ska jag va' James Bond,
som ej nånsin haft stånd,
får ni nog langa hit sju Viagra
Eftersom 100 och en nya limerickar faktiskt innehåller 10 limerickar utöver de 101 i titeln utlovade, så blir den ovanstående (min definitivt sista limerick, som givetvis saknas i samlingen) limerick nummer 112. Och så lyckligt är det för dig att veta, att 112 också är det telefonnummer du måste ringa för att få all den hjälp du behöver för att överleva de sviter, som läsningen av mina limerickar har åsamkat dig.
Än en gång bryter jag dock nu mitt löfte att inte skriva fler limerickar. Anledningen är emellertid angelägen. På måndag den 12 november 2018 skall nämligen domen omprövas i Hovrätten. Försvaret har kallat makan att vittna om makens oskuld.
HAN BEDYRAR SIN OSKULD MEN GÖR
VAD HAN KAN FÖR ATT FÖRLORA DEN
Limerick i svensk folkviseton med fransk accent
tillägnad den blinda poetissan
VARA VEM DET VARA VILL
En kulturprofil sa’ till sju fagra,
då han valts till en filmroll bland magra:
”Nu ska jag va’ James Bond,
fast jag aldrig haft stånd.
Fort för jäveln, sno hit sju Viagra!”
DEN SOM JAG RÄCKER HANDEN TILL
#honme’
Korollarium
Oskyldig propå om sängdags
eller
Förslaget förslag med konjunktiv i metoo-tid
Mig tänkte sig fråga dig
Om dig inte hade något för sig
Ville det sig för dig
Att dig ginge och lade sig med mig
*
HAIKU
Håll med om, att jag härmed har bevisat, hur enkelt och framför allt simpelt det är att tota ihop limerickar! Följdfrågan ger sig självt. Är det så mycket svårare och framför allt så mycket ädlare, att skriva haiku? Mitt svar är: Nej! och jag hänvisar därför till min kommande diktsamling SINNESBIDAN, till vilken jag hösten 2011, inspirerad av det årets nobelpristagare, fogade 7 haiku med tillägnan till (hommage à) denne poet samt en med dedikation till förlaget, som stod för nyutgåvan av hans samlade dikter och prosa under 50 år. Det gjorde att jag skrev huit haiku i ett huj (nio inklusive titeln).
DEN STORA GÅTAN
På en hylla i
dårarnas bibliotek
postillan orörd
SJU VARIANTER
EFTER DEN SJUNDE DIKTEN
VILADE JAG MIG
Hommage à Tomas Tranströmer
På en hylla i
troendes medvetande
förnuftet ostört
DEN STORA GÅTAN
av de tanklösa lätt löst
genom inbillning
Rumtidens krökning
högreståndsmässigt stajlad
av uppblåst Herre
Alltet ur Intet
eller Allt i Evighet
av gudsbarn fattat
Före tid och rum:
guden tuttat på sig själv
till Stora Smällen
Intet kan finnas
som ej någon har skapat
ej ens skaparen
På en hylla i
tvivlarens bibliotek
Bibeln genomläst
*
Den nionde varianten tillägnas förlaget:
Förlaget fjäskar:
Blott en haiku per sida
Pompös pretention
